Flodhäst bland gaseller

Nu dansar jag ju definitivt smidigare än en flodhäst, men då vi den här veckan äntligen kom iväg till folkdansgruppen jag skrev om tidigare, kan man nog säga att känslan av att vara av en lite större storlek än de andra kvinnliga dansarna var påfallande. De i sina kjolar, benvärmare och små nätta dansskor  – jag i bekväma danslänkkare och sportbyxor. De som slänger upp benet på väggstången och strechar – jag som ivrigt joggar, hoppar, strechar men känner mig som den minst viga människan på jordklotet.

Och sedan de roliga i att jag har dansat folkdans i 15 år och jo, därför kan jag redan dansa polka och allt annat i de danser som liknar våra danser. Oj vad jag fick beröm av kavaljererna då jag kunde dansa polka motsols :-D Men nej, jag känner mig inte riktigt hemma i akrobatiska hopp, vilda snurrar och liknande som de märiska danserna tycks innehålla (beror det på åldern?).

Ja, vi får se om det blir aktivt dansande av detta. Kanske en kurs i sällskapsdans med vals, polka, etc. tillsammans med sin käraste också kunde vara trevligt.