Ankpanorama

Varje dag skall vi gå ner till parken och titta på "kack", alltså på ankorna (jaja, änderna självklart). Idag hade vi tur med ett helt panorama av änder, och också flera små och några större ungar ("kack beibi") som simmade runt i den lilla dammen.

Jag är väldigt glad att vi har en park och flera lekplatser precis över gatan. Här kan vi tillbringa en massa tid (det tar ju ev hel del tid för korta ben och nyfikna ögon och leklust att ta sig runt parken). Det har dessutom byggts ett "byahus" (liten restaurang, scoutverksamhet) och i parken ordnas med jämna mellanrum olina evenemang som får hela byn och folk från grannbyarna på fötter. Det finns grillplats, fitnes-park och klätterpark för barn. Ett väldigt lyckat grönområde!

Våra mest älskade sagofigurer

Ett av Ellas första ord (efter typ hej, tata och mamma) var Pippi. Det visar ju på vilken låt som blivit absoult favorit att lyssna på. Då vi glömde Pippi-skivan i Finland var det närapå katastrof. Vi klarade det med hjälp av YouTube och småningom kom skivan per post till Prag och nu lyssnar vi igen på Pippi på cd.

Favoriten som spelas upp via YouTube är annars Mumin-serien. Ella kallar den för "pappa", antagligen eftersom Mumintrollet ofta säger "pappa" (mamma säger han förstås också men det förknippar ju Ella med någon annan). Länge har Stinky och Morran varit favoritfigurerna (Morran säger "aaarrrr" och Stinky säger "ahhaha"). För en tid sedan började Ella också ropa "MY" varje gång Lilla My dök upp i rutan. Och förra veckan lärde hon sig plötsligt säga "mumi" och "niff".

Här om dagen då vi igen lyssnade flitigt på Pippi-skivan så ville hon lyssna på "kachso" (Karlsson) och idag då jag sade att vi efter Pippi-sången lyssnar på Emil-sången (annars kräver hon Pippi minst femitelva gånger) så svarade hon "Me-i". Jag ser fram emot att läsa och se Astrid Lindgren-böckerna och -filmerna med henne i framtiden.