Praha

Praha

tisdag 29 november 2011

På resande fot

Nu har det varit lite tyst här på bloggen igen. Det beror bland annat på en del stress på jobbet, men också på att jag var en sväng till Helsingfors förra veckoslutet. Egentligen beställde jag flygbiljetter för att göra Petr sällskap, han skulle på arbetsresa till H:fors och sedan stanna över veckoslutet, men mässan han skulle besöka blev inställd, så alltså också arbetsresan. Nåväl, jag hade ju redan införskaffat flygbiljetter, alltså satte jag mig på torsdag kväll på planet mot Helsingfors (med den där klassiska svängen över Köpenhamn) och tillbringade ett trevligt veckoslut med mina föräldrar, samt passade på att träffa en del vänner och dricka årets första glögg (fast det var nära att vi inte fick någon, så häftigt hade man tydligen partajat på restaurang Kolme Seppää på fredag kväll).
Söndag kväll styrde jag (ja, snarare flygkaptenen) tillbaka mot Prag (utan att hälsa på i Köpenhamn den här gången) men imorgon skall jag iväg igen. Nu är det Norge som kallar och arbetsresa med kundbesök. Upp till Ålesund på norska västkusten skall vi. Undrar hur mörkt det är där nu, och hur regnigt. Kanske man kan ta sig en liten rundtur i staden i alla fall, den lär skall vara vacker.

lördag 19 november 2011

Vacker present

Så här fina (och goda) presenter fick jag av Petr som var på arbetsresa i Zürich:











Tur att förpackningarna är så fina, man vill inte öppna dem och sluka innehållet.
De får agera prydnad åtminstone en tid. :-)

torsdag 17 november 2011

På jobbet

Just nu har jag haft några rätt krävande arbetsveckor. Sådana dagar då man är alldeles slut, men vet att det hela fortsätter följande dag igen, har jag haft flera gånger. Ibland har jag bara haft lust att gå och lägga mig en stund mitt på dagen, sluta ögon och öron och strunta i alla jobbiga kunder, case och issues (ja, det heter inte problem hos oss...).
Sedan jag bytte arbetsuppgifter är arbetet ibland också ganska ensamt, vilket förstås är tugnt i sig. Visst är jag en del av ett större team och visst diskuterar vi mycket tillsammans och hjälper varandra, men eftersom jag ensam har hand om 6-7 större kunder så känns det ofta som om jag har ett litet solo-team för mig själv. Då jag jobbade i det finska teamet hade vi på 5-6 personer tillsammans hand om allting. Då bollade vi tankar, problem och lösningar mellan varandra hela tiden. Nu kämpar jag på med mina norska och svenska stor-distributörer, som kan vara nog så krävande ibland.
Men sen biter jag ihop, tänker att jag har kunskap och förmåga att klara det mesta på jobbet, och behöver jag stöd så får jag det. Och så löser sig det mesta till slut.
Och då man sedan har en nöjd kund, en nöjd säljare och dessutom får positiv respons på ett avslutat case från kollegerna i Sverige som jag är i kontakt med hela tiden, eller av de i Tyskland, som jag också periodvis pga kundernas önskemål samarbetar med, då känns det ändå ganska trevligt. Då tänker jag att jag kanske inte är så dålig på min grej i alla fall. Då försöker jag analysera hur caset gick till, hur jag jobbade och hur jag tillsammans med de andra löste det och så ser jag många goda saker som jag presterat och mycket som jag lärt mig på vägen.
Just nu tänker jag på att den här veckan har varit rätt helvetisk, men att det ser ut som om det mesta ordnat sig, sammarbetet har fungerat och vi håller tummarna för att morgondagen visar på att allt jobb vi gjort den här veckan har lönat sig. Och samtidigt tänker jag: sååååå otroligt skönt att det är fredag imorgon! :-D

fredag 11 november 2011

Fredag kväll

Efter att ha presterat under en hektisk vecka på jobbet (t.om. en timme övertid krävdes på fredag så att jag skulle gå hem med gott samvete) tänker jag nu ligga på soffan, dricka ett glas rödvin och äta pizza som vi strax skall hämta på kvarterets pizzeria. Ibland får man vara slö och bara slappa...
Ja, och så skall vi se på fotboll. Tjeckien spelar mot... hm... det tog en stund för min avslappnade fredagshjärna att lägga ihop 1 + 1 då jag såg tv-programmet: Česko - Černá Hora. Ja, "svart berg" - det är förstås Montenegro! :-)

Glad fredag kväll!

lördag 5 november 2011

5.11.2005

Det var en vacker höstlördag i början av oktober 2005 i München. Årets Erasmus-studenter hade samlats för en utflykt till slottet Neuschwanstein, man njöt av dagen, det var finnar, polacker, italienare, irländare, tjecker och många andra nationaliteter med i bussarna. Efter en trevlig dag beslöt man att träffas senare i puben i studentbyn Olympiadorf. Där dök jag upp på kvällen och skulle träffa några polacker, men som alltid var jag förstås tidig och ingen av de jag lärt känna under dagen var ännu där. Istället var det vid ett annat bord som några studenter höjde rösterna och ropade ”Erasmus!”. Jaha, de här var ju nya bekantskaper, men de hade varit med på utflykten och kände tydligen igen mig som Erasmusstudent, tyckte jag såg vilsekommen ut i puben och bjöd mig att sätta mig vid deras bord. De kom från Tjeckien.

Efter den kvällen blev det flera utflykter, pubbesök, fester... Vi blev så småningom ett gäng tjecker och finnar som umgicks en del. Och den där långa ljusa tjeckiska killen, han var ju väldigt trevlig. Hade bra humor, det var lätt att prata med honom... Så gick en knapp månad och lördag kväll 5.11 var det fest på slovakiska församlingen (jodå, där var det häftiga fester). Gruppen samlades igen, det var dans, dracks lite snaps i trapphuset, åts hemlagat och pratades. Avslappnad stämning och en lång och rolig kväll.

Så har det gått några år, närmare bestämt sex år på olika håll i Europa. Idag är det igen lördag 5.11. Ikväll skall jag och den där långa ljusa killen äta middag på en mysig restaurang i Prag. Dricka ett gott vin och njuta av att vara tillsammans, att ha ett gemensamt liv både i vardag och fest.

fredag 4 november 2011

Flodhäst bland gaseller

Nu dansar jag ju definitivt smidigare än en flodhäst, men då vi den här veckan äntligen kom iväg till folkdansgruppen jag skrev om tidigare, kan man nog säga att känslan av att vara av en lite större storlek än de andra kvinnliga dansarna var påfallande. De i sina kjolar, benvärmare och små nätta dansskor  – jag i bekväma danslänkkare och sportbyxor. De som slänger upp benet på väggstången och strechar – jag som ivrigt joggar, hoppar, strechar men känner mig som den minst viga människan på jordklotet.

Och sedan de roliga i att jag har dansat folkdans i 15 år och jo, därför kan jag redan dansa polka och allt annat i de danser som liknar våra danser. Oj vad jag fick beröm av kavaljererna då jag kunde dansa polka motsols :-D Men nej, jag känner mig inte riktigt hemma i akrobatiska hopp, vilda snurrar och liknande som de märiska danserna tycks innehålla (beror det på åldern?).

Ja, vi får se om det blir aktivt dansande av detta. Kanske en kurs i sällskapsdans med vals, polka, etc. tillsammans med sin käraste också kunde vara trevligt.