Vi går på café

Det är trevligt att ha ett kafé precis runt hörnet här hemma. Då sommareftermiddagarna blir för heta kan vi gå ner hit, jag dricker en sval lemonad och den mindre av oss får leka i lekhörnan. Och så äter vi lunch här då det är för varmt för att laga mat.

Njut av det fina vädret!

Sommaren i Norden tycks ha varit riktigt riktigt dålig. Förutom de tre veckor vi var i Finland - sol eller halvklart och 16-20 värmegrader nästan varje dag. Så jag vet, jag skall inte klaga...

MEN...

På allvar, VEM njuter av det här vädret? I en storstad dessutom och utan havet runt hörnet.

Nåja, det verkar finnas flera som är glada över att den kyliga veckan med 20-24 värmegrader är över och den riktiga sommaren äntligen kommit tillbaka. Själv längtar jag till september. Våren och hösten är nog allra trevligast här i Prag.

Och nästa år flyr jag till Norden under juli och augusti. Jag lovar att inte klaga fastän det skulle regna varje dag!

Varmt

Klockan är nästan midnatt och efter en svettig dag (30 och mera värmegrader) tänkte jag att jag skulle gå ut på balkongen och svalka mig lite. Kollade först på termometern och den visar +26 grader! Suck! Ändå en grad svalare än inomhus hos oss ikväll.

Behöver jag säga att jag längtar efter att åka norrut (fast det var tydligen närmare +30 i Helsingfors idag också)?

Favoritleken

Då barnet säger "Eija sova mamma sova" lägger sig den trötta mamman lydigt ner och leker villigt att vi sover. Sådana lekar har ju trötta föräldrar inget emot. Tyvärr varar leken sällan väldigt länge, ofta leks det alltför fort att man vaknar. Men den korta stund man i leken får sluta ögonen är guld värd :-D

Jag undrar när man kan börja introducera den lek som vi tydligen lekte ofta då jag och min syster var små: mamma var vår mormor (eller nåt liknande) som kom på besök och så blev hon plötsligt väldigt sjuk och var tvungen att lägga sig ner och bli omskött. Fram tills denna kan praktiseras här hemma hos oss förblir favoritleken för den här mamman nog sova-leken.

Sign. trött mamma som nu får lite semester

Ankpanorama

Varje dag skall vi gå ner till parken och titta på "kack", alltså på ankorna (jaja, änderna självklart). Idag hade vi tur med ett helt panorama av änder, och också flera små och några större ungar ("kack beibi") som simmade runt i den lilla dammen.

Jag är väldigt glad att vi har en park och flera lekplatser precis över gatan. Här kan vi tillbringa en massa tid (det tar ju ev hel del tid för korta ben och nyfikna ögon och leklust att ta sig runt parken). Det har dessutom byggts ett "byahus" (liten restaurang, scoutverksamhet) och i parken ordnas med jämna mellanrum olina evenemang som får hela byn och folk från grannbyarna på fötter. Det finns grillplats, fitnes-park och klätterpark för barn. Ett väldigt lyckat grönområde!

Våra mest älskade sagofigurer

Ett av Ellas första ord (efter typ hej, tata och mamma) var Pippi. Det visar ju på vilken låt som blivit absoult favorit att lyssna på. Då vi glömde Pippi-skivan i Finland var det närapå katastrof. Vi klarade det med hjälp av YouTube och småningom kom skivan per post till Prag och nu lyssnar vi igen på Pippi på cd.

Favoriten som spelas upp via YouTube är annars Mumin-serien. Ella kallar den för "pappa", antagligen eftersom Mumintrollet ofta säger "pappa" (mamma säger han förstås också men det förknippar ju Ella med någon annan). Länge har Stinky och Morran varit favoritfigurerna (Morran säger "aaarrrr" och Stinky säger "ahhaha"). För en tid sedan började Ella också ropa "MY" varje gång Lilla My dök upp i rutan. Och förra veckan lärde hon sig plötsligt säga "mumi" och "niff".

Här om dagen då vi igen lyssnade flitigt på Pippi-skivan så ville hon lyssna på "kachso" (Karlsson) och idag då jag sade att vi efter Pippi-sången lyssnar på Emil-sången (annars kräver hon Pippi minst femitelva gånger) så svarade hon "Me-i". Jag ser fram emot att läsa och se Astrid Lindgren-böckerna och -filmerna med henne i framtiden.

Barnvagns-monster

Idag då jag klev av metron på en av de mest livliga stationerna i centrum kände jag mig som värsta barnvagns-monstret. Ni vet, de där föräldrarna som aldrig ser sig för, kör in i andra med barnvagn och förväntar sig att alla andra skall vika undan då de kommer farande. De som man själv störde sig på innan man fick barn. En sådan var jag idag, trängde mig ut ur metron, svängde hit och dit med vagnen utan att se upp för andra människor och höll på att köra in i minst tre personer som alla fick hoppa åt sidan. Jag hoppas att jag ens mumlade fram ett ursäkta. Skäms lite... 

Men då man är ganska (ok JÄTTE) trött, förtvivlat försöker hitta rätt i trängseln och barnet i vagnen vrålar "tata tata" pga separatipsångest och hennes far åker vidare i metron, då känner man sig minst sagt lite okoordinerad. Men sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte att vi ju inte hade bråttom egentligen, lät andra passera och hade sedan lättare att leta mig fram till hissen.

Lite senare tog jag dock fram monstret i mig igen. Passerade ett hotell och en stor grupp ungdomar fyllde hela trottoaren utanför ingången. De såg mig, jag sade ett vänligt excuse me, men skämdes inte alls för att jag troligen körde över (nåja, främst nuddade) tårna på några av dem som nätt och jämt orkade flytta på sig en halv centimeter. Då mumlade jag nog inte fram något förlåt längre.

Pragborna är väldigt hjälpsamma och förstående jämtemot barnvagnsrullande föräldrar. Men turistgrupperna med ungdomar de får finna sig i att bli "överkörda" då de inte verkar ha något intresse av att vara lite flexibla själva.