Barnvagns-monster

Idag då jag klev av metron på en av de mest livliga stationerna i centrum kände jag mig som värsta barnvagns-monstret. Ni vet, de där föräldrarna som aldrig ser sig för, kör in i andra med barnvagn och förväntar sig att alla andra skall vika undan då de kommer farande. De som man själv störde sig på innan man fick barn. En sådan var jag idag, trängde mig ut ur metron, svängde hit och dit med vagnen utan att se upp för andra människor och höll på att köra in i minst tre personer som alla fick hoppa åt sidan. Jag hoppas att jag ens mumlade fram ett ursäkta. Skäms lite... 

Men då man är ganska (ok JÄTTE) trött, förtvivlat försöker hitta rätt i trängseln och barnet i vagnen vrålar "tata tata" pga separatipsångest och hennes far åker vidare i metron, då känner man sig minst sagt lite okoordinerad. Men sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte att vi ju inte hade bråttom egentligen, lät andra passera och hade sedan lättare att leta mig fram till hissen.

Lite senare tog jag dock fram monstret i mig igen. Passerade ett hotell och en stor grupp ungdomar fyllde hela trottoaren utanför ingången. De såg mig, jag sade ett vänligt excuse me, men skämdes inte alls för att jag troligen körde över (nåja, främst nuddade) tårna på några av dem som nätt och jämt orkade flytta på sig en halv centimeter. Då mumlade jag nog inte fram något förlåt längre.

Pragborna är väldigt hjälpsamma och förstående jämtemot barnvagnsrullande föräldrar. Men turistgrupperna med ungdomar de får finna sig i att bli "överkörda" då de inte verkar ha något intresse av att vara lite flexibla själva.