Hej jag heter Ella

Hej, jag heter Ella Sofia Heczko.

27.8.2013

Jag föddes måndagen den 19.8.2013 kl. 8.40 på morgonen. Det var ingen vanlig förlossning utan jag fick komma till världen med kejsarsnitt eftersom jag inte hade vänt på mig i magen och då fick inte mamma föda normalt. Vi vet inte varför jag inte svängt mig, kanske för att mamma hade mindre fostervatten än det brukar vara och jag inte hade tillräckligt med plats för kullerbyttor. Nåja, ut kom jag i alla fall och det gick jättesnabbt. De skuffade på mammas mage så att jag skulle ta mig ut och så lyftes jag ut ur magen. En tant bredvid hejade på och berättade för mamma och pappa att nu kommer benen, rumpan, huvudet... och så var jag ute! Mamma tyckte att operationsteamet var super professionellt och det hela var ju över på ca 50 minuter. Jag skrek en del när jag kom ut men sedan lugnade jag mig. En sjuksköterska tog hand om mig, och kanske tog hon hand om pappa också – hon fick i alla fall påminna honom om att ta fram kameran och börja fota, så till sig var han. Sedan fick jag ligga en liten stund hos mamma, men hon skulle iväg till intensivvården efter operationen så jag fick komma upp på barnavdelningen.

Vid födseln vägde jag 3260 gram och var 50 cm lång. Mamma fick komma upp till den vanliga avdelningen dagen efter förlossningen och sedan stannade vi på sjukhuset till fredag så att vi fick återhämta oss och vänja oss lite vid det nya livet. Mamma måste ju också lära sig allt möjligt nytt om att ta hand om mig. Pappa, eller tatinek som jag kallar honom, fick komma och hälsa på oss på eftermiddagarna. Mamma klarade sig ganska bra under dagarna, trots att ingen talade något annat än tjeckiska. Jag försökte nog hjälpa till med översättning, men min tjeckiska var kanske inte ännu så tydlig så det gick nog inte så bra.

Det var skönt för oss alla att få komma hem och börja vänja oss vid varandra här hemma. Andra natten hemma skrek jag till klockan 3 på natten men annars har jag sovit väldigt bra på nätterna och vaknar bara en gång för amning. Mamma och pappa är glada för varje natt som går så bra som de gör just nu. Jag har nog lite svårt att somna på kvällarna, men det brukar sist och slutligen inte ta så länge innan jag somnar, bara man bär omkring på mig. De första veckorna hade pappa semester så då kunde vi vara alla tre tillsammans hela tiden. Jag sov mest på dagarna, ofta fick mina föräldrar till och med väcka mig så att jag skulle äta. Jag började öka i vikt igen efter att ha tappat lite i början (min lägsta vikt på sjukhuset var 2950 gram) och när jag var 2,5 vecka gammal hade jag kommit redan 100 gram över min födelsevikt och också blivit 53 cm lång.

När jag var 3 veckor gammal började pappa jobba igen och mamma är nu ensam hemma med mig på dagarna. Igen dag är sig den andra lik, säger hon. De första dagarna ville jag inte sova på dagen och hon fick bära och bära på mig. Nu har det blivit lite bättre, men det tar länge för mig att somna och man får inte ge upp. Går vi ut på promenad sover jag oftast gott i vagnen och nu har mamma också provat bärsele med mig här hemma och då sover jag gott tätt intill henne. Man behöver ju mycket närhet när man är såhär liten så det är mysigt att sova så nära henne. Ibland sover jag faktiskt också duktigt i sängen på dagarna och jag kan sova allt mellan 30 minuter och 2,5-3 timmar i sträck.

Mitt stora intresse är att äta och ofta kan jag ta en lång lunch, då jag också sover lite emellanåt, eller bara ligger och funderar lite. Mamma och pappa är mycket spända på vad jag nu väger, då det tycker att jag blivit så stor. De hade ju nästan inga kläder i storlek 50 i början, eftersom alla sagt åt dem att man inte behöver så små kläder, de skulle man använda bara nån vecka eller så. Men jag var ganska så liten och allt vi hade här hemma var för stort. Nu börjar jag snart kunna använda storlek 56, fast en del kläder är stora där också.

Imorgon blir jag en månad gammal. Mamma tycker att jag alltid har varit här och måste ibland påminna sig om att jag nog ändå är ganska liten ännu. Vi lär oss något nytt varje dag, mamma och pappa lär sig mer om att vara föräldrar och jag lär mig hur det är att vara människa.

PS. Mamma har tänkt skriva något om graviditeten och förlossningen här i Tjeckien, men hon har ju inte så mycket tid över så det blir ett senare projekt.