Praha

Praha

måndag 12 augusti 2013

Artighet på bussen

Mina föräldrar är alltid så positivt överraskade av att folk här alltid stiger upp och ger dem (som äldre människor alltså) sittplats i spårvagn eller metron. Och det är faktiskt sant att det ofta är folk som automatiskt ser sig om ifall det kommer in någon äldre, handikappad eller gravid person och genast ger upp sin plats för denna. Nästa alltid, för riktigt alltid händer det ju inte. Det beror lite på när man åker, t.ex. i metron på morgonen ser man ibland att folk kastar en blick på ens mage och sen ser ut så där som att det tycker att de nog har rätt att sitta eftersom de ju ännu är trötta och på väg till jobbet.
Idag i spårvagnen när jag steg in var det en dam som helt tydligt såg mig, samma sak med en ung man som slängde en blick på mig och sen stirrade ut genom fönstret - båda tyckte nog att nån annan kunde stiga upp den här gången. Till slut var det en äldre man som steg upp och ursäktade sig hundra gånger för att han inte sett mig direkt och erbjöd mig sin plats (jag hoppades att den unga mannen framför honom åtminstone hörde hans ursäkter...). En gång var det en äldre dam som ganska tydligt siktade sig in på samma plats som jag i spårvagnen och jag erbjöd henne platsen - men direkt när hon såg min mage så brast hon ut i en massa ursäkter och förklarade att jag ju absolut skulle vara den som skulle sitta. Så stod vi nu och bollade lite fram och tillbaka, men tillslut satte jag mig ner i alla fall för hon insisterade.
Det roliga är ju alltså det att om folk inte genast har lagt märke till en men sen ser att man kanske behöver sitta, så ber det alltså en lång stund om ursäkt för att inte ha varit tillräckligt uppmärksamma. Jag brukar sen i och för sig tänka att jag ju själv kunde be om att få sitta om jag vill, men visst är det trevligt när folk ser att någon har svårt att röra sig eller har det tungt och automatiskt erbjuder en plats. I bussen här hos oss är det nog alltid någon som stiger upp och det är fint för busschaufförerna kör ibland lite väl häftigt för att man skall våga stå och inte vara rädd att flyga omkull eller få någons armbåge inkörd i magen. Jag minns också för nåt år sedan när jag erbjöd en äldre dam plats i metron. Hon tyckte att hon nog inte egentligen behövde sitta då hon bara skulle åka en hållplats men jag insisterade på det, och hon var sen så söt och sade att jag absolut skulle få tillbaka min plats genast när hon steg av eftersom jag var så snäll.
Hur som helst, trevligt med lite artighet i bussen i alla fall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar