Undrar om det för utlänningar i Finland känns lika kämpigt med byråkratin som för en själv när man bor någonstans utomlands? För knappast är väl den finska byråkratin heller perfekt och helt enkel att klara sig igenom? Skulle egentligen vara väldigt intressant att höra några praktiska exempel på hur den finska byråkratin upplevs av folk som flyttat till Finland.
Här är det alltid lika spännande att gå till magistraten, utlänningsverket (som heter typ utlännings-polisen) eller någon annan instans. Minns början av förra året då vi flyttade hit och sprang från en instans till den andra. Kämpade med papper och förklaringar. Och då är man ändå EU-medborgare. Undrar hur de har det som från länder utanför EU.
Nu de senaste veckorna har vi besökt magistraten två gånger. Egentligen var det inte alls så komplicerat, vi hade förväntat oss en mycket svårare process. Men varje gång är det lite pirrigt, och man går ut med en lättnadens suck då allt fixat sig.
Det hela går till ungefär så, man kommer in, får frågan vad man vill och räcker fram sina från Finland beställda viktiga papper, som översatts till tjeckiska och stämplas enligt alla konstens regler. Pappren granskas kritiskt, det bläddras fram och tillbaka, hm, hm... Sedan ombeds man vänta utanför, blir inkallad igen, får några kritiska frågor, flera hmm... jaha, i Finland är det då såhär? Hur skall vi tolka det här? Efter en stund av lätt nervositet (från min sida alltså) säger de, ok, vi får väl ta det såhär, kom med igen, papper stämplas och skrivs under. Kom tillbaka om en vecka och hämta allt.
Så tillbaka en vecka senare. Här har vi pappren, hm, hm... blädder blädder... ja, vi saknar då en uppgift här... - liten paus (hjärtat i halsgropen - måste vi fixa alla papper på nytt???) - men om ni skriver det här på detta papper så är det ok. Huh! Räddad igen!
Allt fixade sig denna gång igen. Men det är alltid samma sak, mycket kritisk granskning, den där lilla pausen, då man är fem före att tro att de kommer att säga "det här går tyvärr inte, gör om...", hm:andet... Det verkar höra därtill, och det bästa tycks vara att själv vara utmärkt förberedd och visa att man vet att man har rätt papper, vet sina rättigheter och svara klart och tydligt på frågorna utan att tveka. Då får man ibland till och med ett litet leende med sig på slutet. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar