Kaurismäki-maraton

I slutet av förra veckan ordnades det en Kaurismäki-filmfestival i Prag. Den gick av stapeln på en liten biograf som nog var så långt från dagens multi-kinopalats som man kan komma. Här fick man köpa öl och salta pinnar istället för coca-cola och popcorn. Salen var precis en sådan där gammal biosalong som känns som hämtad från en svunnen tid.
Tre finska killar hade med hjälp av olika organisationer och stiftelser planerat fem dagar bioprogram och alla Kaurismäki-filmer visades. Vi gick på fem av dem och började på fredag kväll med "Leningrad Cowboys goes America", en ganska komisk film som inte krävde mycket koncentration, men som var precis lagom att slappna av till efter arbetveckan. På lördag såg vi "Mies vailla menneisyyttä" (som jag sett för ca 10 år sedan i Finland) - Kaurismäki tragi-komik i högsta grad, kändes nästan lite som en finsk "Les Miserables", samhällets udda och utstötta i fokus. Och på söndag tog vi en maraton-kväll med tre filmer: "I hired a contract killer", "Kauas pilvet karkaavat" och den nya filmen "Le Havre". Den första filmen lät lustigare än den var, det skulle handla om en man som är trött på livet och hyr in en proffsmördare för att ta livet av sig eftersom han inte lyckas själv, men i samma veva blir han förälskad och har plötsligt ingen lust längre att dö. Filmen var väldigt långsam och också komiken blev väldigt utdragen. "Kauas pilvet karkaavat" kändes som en Kaurismäki-klassiker. Jag minns att vi såg den på någon finskatimme i skolan. Kaurismäkis senaste film, "Le Havre" var sevärd. Den kändes mera "europeisk" och hade mera flyt (de pratade i alla fall mera än i de andra filmerna, kommenterade Petr), samtidigt som Kaurismäkis stil nog fortfarande kändes tydligt. Temat illegala immigranter är ju också väldigt aktuellt.
Publiken bestod både av tjecker och finnar. Prag tycks locka till sig en hel del finländare. Vi har någon gång konstaterat att det verkar som om tjecker och finländare har en liknande mentalitet, kanske det ligger något i det. Kaurismäki verkade i alla fall gå hem hos publiken - jag har aldrig tidigare upplevt att det applåderats på bio.