Barnvagns-monster

Idag då jag klev av metron på en av de mest livliga stationerna i centrum kände jag mig som värsta barnvagns-monstret. Ni vet, de där föräldrarna som aldrig ser sig för, kör in i andra med barnvagn och förväntar sig att alla andra skall vika undan då de kommer farande. De som man själv störde sig på innan man fick barn. En sådan var jag idag, trängde mig ut ur metron, svängde hit och dit med vagnen utan att se upp för andra människor och höll på att köra in i minst tre personer som alla fick hoppa åt sidan. Jag hoppas att jag ens mumlade fram ett ursäkta. Skäms lite... 

Men då man är ganska (ok JÄTTE) trött, förtvivlat försöker hitta rätt i trängseln och barnet i vagnen vrålar "tata tata" pga separatipsångest och hennes far åker vidare i metron, då känner man sig minst sagt lite okoordinerad. Men sedan tog jag ett djupt andetag och tänkte att vi ju inte hade bråttom egentligen, lät andra passera och hade sedan lättare att leta mig fram till hissen.

Lite senare tog jag dock fram monstret i mig igen. Passerade ett hotell och en stor grupp ungdomar fyllde hela trottoaren utanför ingången. De såg mig, jag sade ett vänligt excuse me, men skämdes inte alls för att jag troligen körde över (nåja, främst nuddade) tårna på några av dem som nätt och jämt orkade flytta på sig en halv centimeter. Då mumlade jag nog inte fram något förlåt längre.

Pragborna är väldigt hjälpsamma och förstående jämtemot barnvagnsrullande föräldrar. Men turistgrupperna med ungdomar de får finna sig i att bli "överkörda" då de inte verkar ha något intresse av att vara lite flexibla själva.

Påskhäxan

Angående mitt tidigare inlägg om traditioner:

Det här är väl det närmaste en påskhäxa som vi kom i år.

Traditioner

När man bor utomlands blir det ofta extra viktigt med traditioner från hemlandet. Åtminstone känns det så för mig. Jag hade sett fram emot att så påskgräs, kanske pyssla lite påskpynt och till och med klä ut en liten tös till påskhäxa tillsammans med hennes skandinaviska kompisar. Men så var det en Berlin-resa strax innan påsk och ett barn som vaknade med feber och skrällande hosta på skärtorsdagen. Nåja, påsk blor det ju nästa år igen.

I alla fall så bakades det pepparkakor strax innan jul. Och i februari kalasade vi i det svensktalande föräldra-barn-gänget på fastlagsbullar. Nu har jag väldigt lust på att åtminstone fixa en sats mjöd till Valborg, det är faktiskt ganska enkelt. Och så måste det ju ställas till med lite midsommarfirning i juni! Så visst blir det en hel del traditionellt firande under året.

Aprilväder

Trots gårdagens snöyra (Ella satt och stirrade ut och pekade på de stooora snöflingorna som virvlade ner) så verkar våren vara på väg. Det utlovas eftermiddagstemperaturer på 16-20 värmegrader till slutet av veckan. Kanske det bara säger "kabooom" i naturen och allt blir grönt!? Det ser lovande ut redan nu.

Körsbärsträden har ibland blommat redan i mars (lyckas inte lägga in länk i texten så se här: http://mumintroll-prag.blogspot.cz/2012/03/var-i-prag.html?m=1). Men i år kanske det finns möjlighet att hålla på den tjeckiska traditionen och kyssa sin käresta under ett blommande körsbärsträd på 1:a maj.

Hårvård

Jag behövde schampoo och hårbalsam under ett finlandsbesök och eftersom jag gärna använder ekologiska produkter så blev jag glatt överraskad då jag såg Urtekrams schampoo och balsam i den lokala K-marketen. Plockade raskt åt mig en flaska av vardera.

Utan glasögon i duschen har jag nu sedan inte studerat flaskorna närmare förrän jag idag, strax innan jag skulle massera in balsam i håret, av någon orsak tittade lite närmare på flaskan. Rätt förvånad läste jag "body lotion".

Jaha, inte konstigt att hårbalsamet kännts lite främmande och håret inte riktigt fått någon lyster utan mera kännts lite fett den senaste veckan. Kan ju trösta mig med att jag i alla fall knappast behöver lida av torrt hårbotten då jag nu masserat in body lotion i det vid typ 3-4 hårtvättar.

Att vara 1 1/2

Idag fyller Ella 1 1/2 år, eller 18 månader (när slutar man räkna i månader egentligen, då de är 2, 3 år?). En stor liten, eller liten stor flicka som verkligen lämnat baby-tiden bakom sig.

Hon kan säga sammanlagt ca 10 ord på två olika språk (bl.a. hej, ahoj, mamma, tata, Ella, titta och pippi) och pratar dessutom långa ramsor på ett språk som nog bara hon själv förstår, dessa avslutas ofta med en massa fniss så något roligt är det nog hon berättar. Hon började gå själv (utan att stöda sig vid någons hand) för en dryg månad sedan men springer nu omkring både inne och ute som om hon aldrig hade gjort något annat.

Ett häftigt humör bjuder hon på men också många många leenden och mycket skratt och stoj. Hon älskar bussar, spårvagnar och flygplan (låter shuuushuu och viftar med armarna som vingar och då skall mamma göra samma sak) och att dansa. Favoritlåten är "Här kommer Pippi Långstrump".

Grattis Ella och grattis till oss som föräldrar såhär långt :-)

Trött och frustrerad

Då man är ensam med barnet hela dagen och också kvällen och fått barnet att somna så skulle man helst sjunka in i en dimmig dvala på soffan. Men så vet man ju att kaoset fortsätter nästa dag och vet också att det är lite mindre ifall man tömmer den där diskmaskinen och radar in den smutsiga disken som fyller köksbänken och diskar undan några kastruller som man behöver nästa dag. 

Då det är gjort går man och lägger sig tidigt och hoppas på att få sova lite. Och om barnet då vaknar typ en gång i timmen precis hela natten från det att man själv går och lägger sig, precis som det gjort också de två senaste nätterna, då vill man nog bara gråta lite.

Den som en gång till säger "njut nu när de är små, tiden går så foooort" kan gå och dra nåt gammalt över sig! Förmorrat, som Muminpappan skulle säga, det här småbarnslivet är ofta allt annat än njutningsfullt, fast många verkar vela påstå att det är så underbart och lyckligt hela tiden.

Tur att det är fredag och solen skiner och det utlovas sushi och vin till kvällen. Humöret blir nog långsamt bättre.