...och nu är det alltså inte vädret, som tack och lov blivit svalare, som jag syftar på.
Vi är utan varmvatten en vecka! Huh, jag kan lova att det var lite svalt att ta en dusch i morse. Vi kokar vatten och blandar i ämbar för hårtvätt och imorgon har jag tänkt gå till frissan. Men annars försöker vi duscha i det som kommer ur kranen. Petr har härdat sig i några veckor och duschat med allt kallare vatten. Jag har faktiskt också duschat med ganska svalt vatten då vädret ju varit så fruktansvärt hett i alla fall, men det var nog ganska chock-kallt i morse i alla fall för mig. Det grundrepareras väl några rör någonstans, så det är bara att stå ut.
Praha
måndag 12 augusti 2013
Artighet på bussen
Mina föräldrar är alltid så positivt överraskade av att folk här alltid stiger upp och ger dem (som äldre människor alltså) sittplats i spårvagn eller metron. Och det är faktiskt sant att det ofta är folk som automatiskt ser sig om ifall det kommer in någon äldre, handikappad eller gravid person och genast ger upp sin plats för denna. Nästa alltid, för riktigt alltid händer det ju inte. Det beror lite på när man åker, t.ex. i metron på morgonen ser man ibland att folk kastar en blick på ens mage och sen ser ut så där som att det tycker att de nog har rätt att sitta eftersom de ju ännu är trötta och på väg till jobbet.
Idag i spårvagnen när jag steg in var det en dam som helt tydligt såg mig, samma sak med en ung man som slängde en blick på mig och sen stirrade ut genom fönstret - båda tyckte nog att nån annan kunde stiga upp den här gången. Till slut var det en äldre man som steg upp och ursäktade sig hundra gånger för att han inte sett mig direkt och erbjöd mig sin plats (jag hoppades att den unga mannen framför honom åtminstone hörde hans ursäkter...). En gång var det en äldre dam som ganska tydligt siktade sig in på samma plats som jag i spårvagnen och jag erbjöd henne platsen - men direkt när hon såg min mage så brast hon ut i en massa ursäkter och förklarade att jag ju absolut skulle vara den som skulle sitta. Så stod vi nu och bollade lite fram och tillbaka, men tillslut satte jag mig ner i alla fall för hon insisterade.
Det roliga är ju alltså det att om folk inte genast har lagt märke till en men sen ser att man kanske behöver sitta, så ber det alltså en lång stund om ursäkt för att inte ha varit tillräckligt uppmärksamma. Jag brukar sen i och för sig tänka att jag ju själv kunde be om att få sitta om jag vill, men visst är det trevligt när folk ser att någon har svårt att röra sig eller har det tungt och automatiskt erbjuder en plats. I bussen här hos oss är det nog alltid någon som stiger upp och det är fint för busschaufförerna kör ibland lite väl häftigt för att man skall våga stå och inte vara rädd att flyga omkull eller få någons armbåge inkörd i magen. Jag minns också för nåt år sedan när jag erbjöd en äldre dam plats i metron. Hon tyckte att hon nog inte egentligen behövde sitta då hon bara skulle åka en hållplats men jag insisterade på det, och hon var sen så söt och sade att jag absolut skulle få tillbaka min plats genast när hon steg av eftersom jag var så snäll.
Hur som helst, trevligt med lite artighet i bussen i alla fall.
Idag i spårvagnen när jag steg in var det en dam som helt tydligt såg mig, samma sak med en ung man som slängde en blick på mig och sen stirrade ut genom fönstret - båda tyckte nog att nån annan kunde stiga upp den här gången. Till slut var det en äldre man som steg upp och ursäktade sig hundra gånger för att han inte sett mig direkt och erbjöd mig sin plats (jag hoppades att den unga mannen framför honom åtminstone hörde hans ursäkter...). En gång var det en äldre dam som ganska tydligt siktade sig in på samma plats som jag i spårvagnen och jag erbjöd henne platsen - men direkt när hon såg min mage så brast hon ut i en massa ursäkter och förklarade att jag ju absolut skulle vara den som skulle sitta. Så stod vi nu och bollade lite fram och tillbaka, men tillslut satte jag mig ner i alla fall för hon insisterade.
Det roliga är ju alltså det att om folk inte genast har lagt märke till en men sen ser att man kanske behöver sitta, så ber det alltså en lång stund om ursäkt för att inte ha varit tillräckligt uppmärksamma. Jag brukar sen i och för sig tänka att jag ju själv kunde be om att få sitta om jag vill, men visst är det trevligt när folk ser att någon har svårt att röra sig eller har det tungt och automatiskt erbjuder en plats. I bussen här hos oss är det nog alltid någon som stiger upp och det är fint för busschaufförerna kör ibland lite väl häftigt för att man skall våga stå och inte vara rädd att flyga omkull eller få någons armbåge inkörd i magen. Jag minns också för nåt år sedan när jag erbjöd en äldre dam plats i metron. Hon tyckte att hon nog inte egentligen behövde sitta då hon bara skulle åka en hållplats men jag insisterade på det, och hon var sen så söt och sade att jag absolut skulle få tillbaka min plats genast när hon steg av eftersom jag var så snäll.
Hur som helst, trevligt med lite artighet i bussen i alla fall.
Kurorter
I Tjeckien finns många kurorter - jag föreställer mig alltid hur nån kejsare eller kejsarinna på Österrike-Ungern-tiden reste hit med hela sitt följe och semestrade i dessa städer. Också idag kan man hitta en mängd spa-anläggningar och dylika erbjudanden runt om i landet och det är nog något som man borde unna sig någon dag. En sommarlördag gjorde vi i alla fall en utflykt till den lilla staden Poděbrady öster om Prag. Från tåget klev man (nästan) rakt in i en park som sträckte sig upp mot centrum. Här kunde man strosa omkring, sätta sig på en bänk eller också smaka på helande vatten (fast vi sade hela tiden heligt vatten...) för 1 krona (= 4 cent) glaset.
Hoppas vattnet verkligen hade någon effekt, för gott smakade det i alla fall inte... rikt på mineraler förstås och det smakade otroligt mycket salt och järn! Huh!
Bättre smakade då de klassiska "oplatky" - stora runda, tunna kex med lite fyllning. Vi köpte mörk choklad, hallon-choklad, citron och nån till som jag redan glömt. De kostade hela 7 kronor styck...
Staden ligger vid floden Labe, som när den flyter in i Tyskland byter namn till Elbe. Så när vi hade vår picknick vid flodstranden funderade vi bland annat på när vattnet som flöt förbi skulle nå Hamburg.
Jag lyckades i alla fall inte fota något annat i staden än Petr som häller upp ett glas vatten åt sig. Men en fin liten stad var det och en trevlig lördagsutflykt.
måndag 22 juli 2013
Interiör av skelettdelar
För några veckor sedan besökte vi den lilla staden Kutná hora som ligger ca 70 km öster om Prag. Staden är med på UNESCOS världsarvlista på grund av sin fina arkitektur bland annat från medeltiden. Under en lång tid var Kutná hora också centrum för silvergruvsindustri.
Staden är dessutom känd för något som kallas Benhuset i Sedlec (på tjeckiska kostnice Sedelec) som är ett litet katolskt kapell i stadsdelen Sedelec. Källarrummet till kapellet utsmyckas av konstfullt arrangerade ben från cirka 40 000 människor, ett så kallat ossauarium eller benhus.
Bakgrunden till detta var, enligt historien, att en abbot vid klostret i Sedelec sänts till det heliga landet under 1200-talet och tog med sig en kruka jord som han vid sin återkomst spred ut på kyrkogården. Därefter vallfärdade folk till Sedelec för att begrava sina anhöriga på en kyrkogård med helig jord från Golgata. Men det blev snart för trångt på kyrkogården, bland annat efter att digerdöden härjat. Därför byggdes ett källarrum i kapellet invid kyrkogården där skelettdelar från ca 40.000 människor uppbevarades. År 1870 fick en bildsnidare i uppdrag att få ordning på benhögarna och han gjorde imponerande, om än ganska makabra utsmyckningar av skelettdelarna. I vart och ett av kapellets hörn är benen upplagda i klockform. En stor sexarmad ljuskrona, som innehåller minst ett av skelettets alla ben, hänger i taket. Det finns också flera girlander och rosenkransar av dödskallar samt en komplett altartavla. (källa: Wikipedia)
Staden är dessutom känd för något som kallas Benhuset i Sedlec (på tjeckiska kostnice Sedelec) som är ett litet katolskt kapell i stadsdelen Sedelec. Källarrummet till kapellet utsmyckas av konstfullt arrangerade ben från cirka 40 000 människor, ett så kallat ossauarium eller benhus.
Bakgrunden till detta var, enligt historien, att en abbot vid klostret i Sedelec sänts till det heliga landet under 1200-talet och tog med sig en kruka jord som han vid sin återkomst spred ut på kyrkogården. Därefter vallfärdade folk till Sedelec för att begrava sina anhöriga på en kyrkogård med helig jord från Golgata. Men det blev snart för trångt på kyrkogården, bland annat efter att digerdöden härjat. Därför byggdes ett källarrum i kapellet invid kyrkogården där skelettdelar från ca 40.000 människor uppbevarades. År 1870 fick en bildsnidare i uppdrag att få ordning på benhögarna och han gjorde imponerande, om än ganska makabra utsmyckningar av skelettdelarna. I vart och ett av kapellets hörn är benen upplagda i klockform. En stor sexarmad ljuskrona, som innehåller minst ett av skelettets alla ben, hänger i taket. Det finns också flera girlander och rosenkransar av dödskallar samt en komplett altartavla. (källa: Wikipedia)
  |
Utsmyckningarna var faktiskt imponerande och man fascinerades av att någon kunde komma att tänka på att skapa sådana detaljer av skelettdelar. Dessutom funderade jag på vem som sköter städningen och dammar av allt detta!
fredag 19 juli 2013
Morgonpromenad med hundkör
Nu när jag är ledig försöker jag regelbundet ta mig ut på en morgonpromenad. Sommaren har varit så fin nu i flera veckor, men det är ganska hett på dagarna så man får passa på och gå ut på morgonen eller på kvällen för att orka röra på sig. Jag brukar gå en runda här i "byn", först genom ett område med egnahemshus och sedan snedda hem genom parken. Som "sällskap" har man diverse äldre invånare som också släpar sig runt på en promenad i morgonsolen. Främst ser man egentligen äldre män, någon gör lite jumppaövningar på en bänk, en annan cyklar förbi. De äldre damerna är väl hemma och förbereder lunch för sina gubbar redan.
Än så länge är jag snabbare på min promenad än de åldringar som tar sig runt med käpp eller kryckor, men de yngre pensionärerna skuttar nog raskt förbi mig. Få se när också käpp-och-kryck-gruppen hinner om mig, hehe.
Promenaden som går genom området med egnahemshus får ofta ett speciellt ackompanjemang. Här har säkert 95% av de som bor i egnahemshus en eller flera hundar (kanske det är samma i Finland också). Dessa vistas ute i trädgården och när man går förbi så visar de tydligt att man inte alls ska försöka komma närmare eller göra intrång i deras trädgårdar (som om det nu skulle ligga i mitt intresse att göra det...). Det är ett evigt skällande som följer en under promenaden. Och börjar en hund skälla, så börjar ju också grannens eller varför inte hunden tre kvarter bort också.
En sak som jag undrat över är om inte de som bor i husen tycker att det är ett värre oljud att deras hundar skäller hela tiden? Eller tycker de kanske att det är viktigare att hundarna försöker "skrämma bort" en potentiell inkräktare? Om jag hade en hund så skulle jag nog tycka att det blir lite mycket skällande, men å andra sidan så har väl folk uppfostrat sina hundar till att skälla vid minsta rörelse utanför staketet, så de blir väl inte störda.
Det som är lite tråkigt med de här skällande hundarna är att folk också tar med dem till butiken och kopplar fast dem utanför medan de själva går och handlar. Där står sedan hundarna och skäller 10-20 minuter medan husse eller matte gör uppköp. Vet inte om de är uttråkade eller om de försöker visa att de har någon form av makt fastän de befinner sig på allmänn plats och inte hemma? Kanske man får skylla sig själv om man bosätter sig i ett hus med matbutik i bottenplan, men samtidigt undrar jag om det verkligen är nödvändigt att hundar skäller så mycket? Inte går jag ju heller ut på torget och ställer mig att skrika åt hundarna...
Hur som helst, också om jag sätter igång en hel hundkör här i byn under mina morgonpromenader så fortsätter jag njuta av den lilla rundan som jag orkar traska runt för tillfället. Kanske det blir lite kvällspromenader nu under veckoslutet också.
Än så länge är jag snabbare på min promenad än de åldringar som tar sig runt med käpp eller kryckor, men de yngre pensionärerna skuttar nog raskt förbi mig. Få se när också käpp-och-kryck-gruppen hinner om mig, hehe.
Promenaden som går genom området med egnahemshus får ofta ett speciellt ackompanjemang. Här har säkert 95% av de som bor i egnahemshus en eller flera hundar (kanske det är samma i Finland också). Dessa vistas ute i trädgården och när man går förbi så visar de tydligt att man inte alls ska försöka komma närmare eller göra intrång i deras trädgårdar (som om det nu skulle ligga i mitt intresse att göra det...). Det är ett evigt skällande som följer en under promenaden. Och börjar en hund skälla, så börjar ju också grannens eller varför inte hunden tre kvarter bort också.
En sak som jag undrat över är om inte de som bor i husen tycker att det är ett värre oljud att deras hundar skäller hela tiden? Eller tycker de kanske att det är viktigare att hundarna försöker "skrämma bort" en potentiell inkräktare? Om jag hade en hund så skulle jag nog tycka att det blir lite mycket skällande, men å andra sidan så har väl folk uppfostrat sina hundar till att skälla vid minsta rörelse utanför staketet, så de blir väl inte störda.
Det som är lite tråkigt med de här skällande hundarna är att folk också tar med dem till butiken och kopplar fast dem utanför medan de själva går och handlar. Där står sedan hundarna och skäller 10-20 minuter medan husse eller matte gör uppköp. Vet inte om de är uttråkade eller om de försöker visa att de har någon form av makt fastän de befinner sig på allmänn plats och inte hemma? Kanske man får skylla sig själv om man bosätter sig i ett hus med matbutik i bottenplan, men samtidigt undrar jag om det verkligen är nödvändigt att hundar skäller så mycket? Inte går jag ju heller ut på torget och ställer mig att skrika åt hundarna...
Hur som helst, också om jag sätter igång en hel hundkör här i byn under mina morgonpromenader så fortsätter jag njuta av den lilla rundan som jag orkar traska runt för tillfället. Kanske det blir lite kvällspromenader nu under veckoslutet också.
torsdag 27 juni 2013
Sommarlov
Jag gjorde som de tjeckiska skolbarnen och tog sommarlov den här veckan. Min ledighet började i och för sig redan igår, medan skolbarnen ännu skall vänta arbetsveckan ut, och den kommer ju nog att räcka lite längre än deras åtta veckor (min plan är väl att återvända till arbetslivet i typ januari 2015), men just nu känns det faktiskt mest som ett sommarlov.
Började ledigheten igår med att lite varva ner (sova ut) och sedan ordna upp en massa saker. Idag steg jag upp tillsammans med P och när han gick till bussen gick jag ut på en morgonpromenad. Det var verkligen skönt att börja dagen med en promenad och sedan morgonmål i lugn och ro. Nu sitter jag och väntar på leverans/installation av våra nya gardiner och sen får vi se vad man orkar hitta på idag.
De kommande tre veckorna är i alla fall redan fullt planerade med besök från familj och vänner, läkartider och annat program. Så först efter mitten av juli får vi se om jag sedan kommer att börja få det långtråkigt av att vänta. Nu är det mindre än två månader kvar till bf och det börjar kännas lite spännande, så därför är det bra att ha lite program nu de kommande veckorna i alla fall och inte bara sitta och rulla tummarna.
Hoppas på en trevlig, lagom sval och solig sommar i alla fall. Nu ser jag mest fram emot besök av min kära syster som anländer hit till Prag på söndag!
Glad sommar!
Började ledigheten igår med att lite varva ner (sova ut) och sedan ordna upp en massa saker. Idag steg jag upp tillsammans med P och när han gick till bussen gick jag ut på en morgonpromenad. Det var verkligen skönt att börja dagen med en promenad och sedan morgonmål i lugn och ro. Nu sitter jag och väntar på leverans/installation av våra nya gardiner och sen får vi se vad man orkar hitta på idag.
De kommande tre veckorna är i alla fall redan fullt planerade med besök från familj och vänner, läkartider och annat program. Så först efter mitten av juli får vi se om jag sedan kommer att börja få det långtråkigt av att vänta. Nu är det mindre än två månader kvar till bf och det börjar kännas lite spännande, så därför är det bra att ha lite program nu de kommande veckorna i alla fall och inte bara sitta och rulla tummarna.
Hoppas på en trevlig, lagom sval och solig sommar i alla fall. Nu ser jag mest fram emot besök av min kära syster som anländer hit till Prag på söndag!
Glad sommar!
fredag 21 juni 2013
Aldrig lagom
Samtalsämnet nr 1 det här året är nog vädret. Inte är det riktigt "normalt", aldrig riktigt lagom och från det extrema till det än mer extrema.
"Efter solsken kommer hällregn...", sjöng Povel Ramel. Här var det tvärtom, efter 2-3 veckor av ösregn och översvämningar kom värmeböljan, och en helt extrem sådan. Lyckligtvis var den ju över på en knapp vecka, men man kan nog lugnt säga att ingen hade stått ut med mera. Luften stod mer eller mindre stilla, temperaturer närmare +40 grader. Som att stå i en bastu när någon samtidigt blåser på en med en varm fön, sade en kollega. På nätterna gick temperaturen ner till kanske +28... Vår lägenhet är relativt sval och blir det varmt får man snabbt vädrat, men nu var det ingen idé att försöka med det - dagstemperatur igår: inne +29, ute +37 - vi försökte sova men svettade oss igenom nätterna.
I natt kom sedan stormen och temperaturen sjönk med ca 10 grader - härligt! Men vilken storm - blixtarna var så häftiga att det gjorde ont i ögonen, fastän man låg i sängen med slutna ögon och gardinerna för fönstren. Idag är det blåsigt som bara den. Jag tvättade lakan och tänkte att dem kan jag ju nog ha på balkongen, de är så pass tunga att de inte blåser bort. Det gjorde de inte heller, det var bara hela tvättställningen som stjälpte i vinden! Suck...
Nu får vi se vad nästa vecka för med sig - normalisering eller nya överraskningar?
"Efter solsken kommer hällregn...", sjöng Povel Ramel. Här var det tvärtom, efter 2-3 veckor av ösregn och översvämningar kom värmeböljan, och en helt extrem sådan. Lyckligtvis var den ju över på en knapp vecka, men man kan nog lugnt säga att ingen hade stått ut med mera. Luften stod mer eller mindre stilla, temperaturer närmare +40 grader. Som att stå i en bastu när någon samtidigt blåser på en med en varm fön, sade en kollega. På nätterna gick temperaturen ner till kanske +28... Vår lägenhet är relativt sval och blir det varmt får man snabbt vädrat, men nu var det ingen idé att försöka med det - dagstemperatur igår: inne +29, ute +37 - vi försökte sova men svettade oss igenom nätterna.
I natt kom sedan stormen och temperaturen sjönk med ca 10 grader - härligt! Men vilken storm - blixtarna var så häftiga att det gjorde ont i ögonen, fastän man låg i sängen med slutna ögon och gardinerna för fönstren. Idag är det blåsigt som bara den. Jag tvättade lakan och tänkte att dem kan jag ju nog ha på balkongen, de är så pass tunga att de inte blåser bort. Det gjorde de inte heller, det var bara hela tvättställningen som stjälpte i vinden! Suck...
Nu får vi se vad nästa vecka för med sig - normalisering eller nya överraskningar?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)