Att vara 1 1/2

Idag fyller Ella 1 1/2 år, eller 18 månader (när slutar man räkna i månader egentligen, då de är 2, 3 år?). En stor liten, eller liten stor flicka som verkligen lämnat baby-tiden bakom sig.

Hon kan säga sammanlagt ca 10 ord på två olika språk (bl.a. hej, ahoj, mamma, tata, Ella, titta och pippi) och pratar dessutom långa ramsor på ett språk som nog bara hon själv förstår, dessa avslutas ofta med en massa fniss så något roligt är det nog hon berättar. Hon började gå själv (utan att stöda sig vid någons hand) för en dryg månad sedan men springer nu omkring både inne och ute som om hon aldrig hade gjort något annat.

Ett häftigt humör bjuder hon på men också många många leenden och mycket skratt och stoj. Hon älskar bussar, spårvagnar och flygplan (låter shuuushuu och viftar med armarna som vingar och då skall mamma göra samma sak) och att dansa. Favoritlåten är "Här kommer Pippi Långstrump".

Grattis Ella och grattis till oss som föräldrar såhär långt :-)

Trött och frustrerad

Då man är ensam med barnet hela dagen och också kvällen och fått barnet att somna så skulle man helst sjunka in i en dimmig dvala på soffan. Men så vet man ju att kaoset fortsätter nästa dag och vet också att det är lite mindre ifall man tömmer den där diskmaskinen och radar in den smutsiga disken som fyller köksbänken och diskar undan några kastruller som man behöver nästa dag. 

Då det är gjort går man och lägger sig tidigt och hoppas på att få sova lite. Och om barnet då vaknar typ en gång i timmen precis hela natten från det att man själv går och lägger sig, precis som det gjort också de två senaste nätterna, då vill man nog bara gråta lite.

Den som en gång till säger "njut nu när de är små, tiden går så foooort" kan gå och dra nåt gammalt över sig! Förmorrat, som Muminpappan skulle säga, det här småbarnslivet är ofta allt annat än njutningsfullt, fast många verkar vela påstå att det är så underbart och lyckligt hela tiden.

Tur att det är fredag och solen skiner och det utlovas sushi och vin till kvällen. Humöret blir nog långsamt bättre.

Den bästa av jular

Hur kunde det bli en så underbart fin jul i år? Vi fick det bästa av alla ingredienser. Börjande med snö och mera snö dagarna innan julafton, Ellas tindrande ögon då hon såg det vackra lysande julgranen på julaftonsmorgon, promenad på kyrkogården i snölandskap, mera snö, nära och kära att fira julafton med och ett barn som klarade hela kvällen som om hon aldrig skulle ha gjort något annat än suttit vid en julmiddag och sedan sov som en stock (nästan utan att vakna) till kl 8 på morgonen. Och juldagen med paket på morgonen, -10 grader och sol ute, lek i parken och pulkaåkning. Helt enkelt en julhelg som bara blev till den finaste av fina!

Tilltal

I Tyskland hade jag alltid svårt att vänja mig vid att kallas "Frau Johnsson". Speciellt då jag studerade på uni eller senare av eleverna i skolan där jag jobbade. Det kändes så gammalmodigt.

Här i Tjeckien hoppar jag fortfarande också till då jag tilltalas med "mladá paní", alltså "unga frun". Är man ogift kan man kallas för "slečna" = "fröken". (Här i höstas kallade en busschaufför mig för "slečna" men eftersom han sett att jag hade barnvagn med mig ursäktade han sig genast väldigt och bytte till "mladá paní".). Jag känner mig som om jag skulle ha förflyttats tillbaka 100 år i tiden, "unga frun" på någon herrgård liksom.

Fast något som jag reagerat på också i Finland på senaste år är att folk har börjat nia. Typ på banken eller på något annat serviceställe, någon gång i någon butik (och oftast har det varit på svenska). Stämmer det att det blivit vanligare? Varför har man börjat nia, jag trodde det gjordes en du-reform i Finland i tiderna men nu svänger det tillbaka mot ni? Intressant!

Spökskogen

Den lilla skogsparken jag skrev om tidigare hade en lite annan skepnad idag:

Kyrkogårdar

Sandudds begravningsplats i Helsingfors ligger så vackert vid vattnet. Där kan man promenera och njuta av lugnet. 

Min moster som bor i Solna bor precis bredvid Haga kyrkogård, en stor begravningsplats där man kan ta långa promenader. Jag minns ett nyår för några år sedan då det var -20 grader och snötyngda grenar på träden. Eller en allhelgona-helg då man från fönstret kunde blicka ut över ett hav av tända ljus.

Men frågan är om inte Olšanské hřbitov i stadsdelen Vinohrady i Prag slår det mesta då det kommer till kyrkogårdar. Gravarna är överväxta av murgröna, det finns många fina utsmyckade gravar. En höstdag när solen skiner och gångarna är fulla av färggrannt sprakande löv är en promenad där oslagbar.

Father Frost came to town

Regn och -2 grader gjorde att vi vaknade upp till en frusen värld. Träd och buskar inbäddade i frost, Ella och jag studerade små istappar under vår morgonpromenad.

Tågen samt spårvagnarna i Prag går inte eftersom elledningarna är täckta av ett islager.