Vänligen betala

Följande utspelade sig på järnvägsstationen i Bratislava:

Vi: Kan vi sätta barnvagnen här i vagnen för bagage/cyklar så är den inte i vägen i korridoren?

Konduktören: Har ni biljett?

Vi: Ja, vi har reserverat resa med det här tåget.

Konduktören: Jag menar, har ni köpt biljett för barnvagnen?

Vi: Öööh?

Konduktören: Ni måste ha biljett för vagnen. Vänligen betala i biljettkassan i hallen, det kostar 2 euro.

Nå just så...

Lite senare i tåget, konduktören kollar våra (4 vuxna) biljetter, nickar mot den sovande (nästan) 1-åringen.

Konduktören: Och barnets biljett...?

Vi: Öööh...?

Konduktören: Ni har ingen biljett för barnet!

Vi: Hm, hon är ju inte ens ett år, sitter i famnen, tar inte upp någon plats (i tåget där vuxna måste ha platsbiljett)?!!

Konduktören: Barnet måste betala biljett, kategorin barn 0-6 år. Var så vänlig, 10 euro.*

Nå suck... Sammanlagt 12 euro betalat för 1-åringen för en 2-timmars tågresa inom Slovakien. Vi vuxna betalade 17 euro/person för hela resan från Bratislava ända över gränsen till Trinec (tillbaka till Tjeckien)...

*I biljettluckan skulle det ha kostat 5 euro men då vi frågade på tågstationen i Prag om vi skulle betala för ett spädbarn så sade de att barnet reser gratis - nå, tydligen inte på ic-tåg i Slovakien.

Så nu vet vi det...

Örhängen

Ella och jag åkte buss en dag. Ella var klädd i en blå-vit-randig klänning. En gammal dam började prata med oss och antog  att Ella var en pojke. Då jag korrigerade och sade att hon nog är en flicka så ursäktade sig damen och förklarade att då barnet inte har örhängen så förstod hon inte att det var en flicka.

Jaha, det är det som är koden! Har barnet inte örhängen så är det självklart en pojke. Heh!

Här i Tjeckien (och väl kanske i andra östeuropeiska länder) är det tradition att låta göra hål i öronen på små flickor, redan vid ett par månaders ålder faktiskt. Jag har inte ännu riktigt fått reda på varför. Bara för att indikera att de är flickor?

Själv tycker jag att det är onödigt och säger nej till det. Ella får nog när hon blir äldre själv önska sig hål i öronen om hon vill ha.

Snart ett år

Min baby-app (jaja, man har självklart en sådan) säger att det är 50 dagar kvar till nästa födelsedag. Va, vart försvann det här året? Det som kändes oändligt i början och många gånger tungt och krävande. Samtidigt så intensivt och roligt. Varje dag har betytt något nytt.

Snart blir den här filuren 1 år!

De japanska damerna och den blonda blåögda babyn

Ella och jag flög från Prag till Helsingfors med Finnairs flyg som självklart var fullt med japanska turister. Under flygresan blev jag tvungen att byta på Ella och eftersom vi satt längst fram fick jag ta henne på armen och traska genom hela planet till de bakre toaletterna där det faktiskt finns skötbord. Ungefär på halva vägen satt en grupp japanska damer (3-4 bänkrader fulla). En av dem längst fram fick syn på Ella och började vifta och peka och hojta till sina medresenärer. Där satt sen typ 15 japanska damer och oh:ade och ah:ade och skrattade och viftade till Ella när vi gick förbi. Då Ella valde att bjuda på ett leende applåderade de alla. :-D

Vilken upplevelse - nu förstår jag lite hur mina vänner som bor i Japan med två blonda barn måste känna sig.

Ella var dagen till ära klädd i vita strumpbyxor och vit body, blå shorts och ett blått linne med vita prickar. En äkta Suomi-tyttö, hon kunde ha blivit Finnairs nya maskot. Nästan så att japanerna hade plockat med henne hem som souvenir.

Sommar

Sommarvärmen slog till i Prag riktigt ordentligt i början av juni. I början av den här veckan klättrade temperaturen upp mot +35 grader och solen var brännande het. På onsdag kväll kom tack och lov det rensande åskvädret och igår vad det någorlunda behagliga +25 grader.

Ella och jag har gått ut i parken sent på eftermiddagen och sökt upp en skuggig plats under ett stort träd. Igår blåste det lite också så det var nästan lite kyligt mot kvällen innan då vi fortfarande svettades klockan sex på kvällen.

Det är spännande att vara ute och titta sig omkring tycker Ella. Det stora trädet med löven som susar är också fint att titta på. Igår kalasade vi på lite vattenmelon och lekte med en massa leksaker.

Ekologiskt och regionalt

I tillägg till förra inlägget kan jag ännu berätta att vi i vårt hus har en butik med ekologiska livsmedel och mat från lokala producenter. Ett alldeles underbart urval av varor, man kunde lätt köpa allt i butiken (som härligt nog dessutom heter Krám - kram på dem som har ork att ha en sådan business, men det verkar som folk hittat dit så vi hoppas att de hållskvar)! Nu på sommaren har de också grönsaker och allt ser så fräscht ut. Kött (också bio) och färsk fisk har de också.

Självklart är allt kanske inte biodynamiskt odlat, men mycket verkar i alla fall fräschare än det man hittar i flera supermarketar.

Något annat positivt är dessutom att vår supermarket (också i samma hus) också har börjat ha allt mera ekologiska livsmedel. Bio-citroner, -tomater, -gurka, -zuccini... Bio-ägg, -kvark, -jogurt... Mjöl, ris, mm i biovarianter.

Vilken lyx att bara gå runt husknuten och ha möjlighet att köpa bra och ekologisk mat! Självklart dyrare, men ändå värt det.

Gör om, gör... åtminstone annorlunda

Jag har börjat läsa en bok som heter "Kärnfrisk familj - så gör du!". Boken beskriver hur man kan ändra sin livsstil och få en friskare kropp men också må bättre mentalt (mindre trötther, aggressioner, bättre relation i parförhållandet, mera ork i familjen, etc) genom att lämna bort allt socker och artificiella sötningsmedel, vitt mjöl och vitt ris/pasta samt äta ekologiskt och utan förgämnen, e-koder annat skräp. Dessutom föreslår den att man skall lämna bort också mjölkprodukter - något som går helt emot tanken i bl.a. de nordiska länderna där det ju rekommenderas att man skall dricka en halv liter (ko)mjölk per dag. Boken tar också upp hur kemikalier i städprodukter och annat omkring oss i hemmet påverkar oss. Intressant läsning på många sätt!

Vissa saker kanske låter lika som många andra dieter. Jag är inte så insatt i dieter som LHCF och har framför allt egentligen aldrig läst så mycket om dieter. Men jag tycker att boken är väldigt välformulerad, informativ och reflekterande. Den berättar faktiskt inte bara att man skall lämna bort något, utan också vad t.ex. socker åstadkommer i vår kropp. Och det som står i boken får en verkligen att tänka efter - ska vi verkligen stoppa i oss så mycket sötad mat? Vid alla tillfällen då det är ens lite fest eller samvaro är det kakor och godis som gäller. Socker är lika med att vara social idag. Boken erbjuder också ett helt paket med recept och förslag på vad/hur man kan äta istället för socker, vetemjöl och vitt ris.

Hur som helst, om man nu väljer att fortsätta äta som man gör eller vill gå in för en socker-, gluten- eller mjölkfri kost är ju vars och ens sak. Efter att ha läst boken kommer jag själv att nog se över mina matvanor (trots att jag inte äter extremt mycket socker) och framför allt säkert göra annorlunda med mitt barn och den mat som serveras här hemma än det som ofta blivit norm idag. Sedan får vi se vad det blir av det hela. Kanske inte fanatiskt strikt men kanske sunt och näringsrikt.