Bongat djur

För en dryg vecka sedan var vi i Trinec hos Petrs familj. Då vi var ute och promenerade med syskonbarnen såg vi plötsligt en stork ute på ett fält. Jag har aldrig sett en stork på så nära håll. En otroligt vacker och stor fågel. Där gick den omkring och spatserade i lugn och ro. Tyvärr hade vi inte någon kamera med oss, vi hade ju inte räknat med att bonga djur på sådär nära håll, så jag fick köra med telefonens kamera (bilderna blir tyvärr sådär lagom suddiga då man använder sig av zoomen). Vi gick så nära vi kunde tills den började bli nervös och plötsligt lyfte den och flaxade iväg med stora vingslag. Häftigt!



Och i fredags bongade vi två rådjur och en fasan på en gräsplätt mellan motorvägarna. De såg ut att ha bosatt sig där, stod där och tuggade i sig gräs, bilarna som fräste förbi tycktes inte störa dem märkbart.

Vår i Prag

Körsbärsträden blommar redan...

Morgonpromenad till metron

Våren har redan kommit igång riktigt ordentligt. Så mycket vinter såg vi egentligen inte till i år, två-tre veckor med -15 grader och ca 1 cm snö, sedan blev det varmt igen. Vi har haft dagar då temperaturen stigit över +20 grader. Gräset har vuxit sig högt redan. Och så här vackra börjar körsbärsträden redan bli.
Nu skall det bli kallare igen, och regnigt. Men kanske det bara är ett litet bakslag på den här ljuvligt soliga våren.

Byråkrati

Undrar om det för utlänningar i Finland känns lika kämpigt med byråkratin som för en själv när man bor någonstans utomlands? För knappast är väl den finska byråkratin heller perfekt och helt enkel att klara sig igenom? Skulle egentligen vara väldigt intressant att höra några praktiska exempel på hur den finska byråkratin upplevs av folk som flyttat till Finland.
Här är det alltid lika spännande att gå till magistraten, utlänningsverket (som heter typ utlännings-polisen) eller någon annan instans. Minns början av förra året då vi flyttade hit och sprang från en instans till den andra. Kämpade med papper och förklaringar. Och då är man ändå EU-medborgare. Undrar hur de har det som från länder utanför EU.
Nu de senaste veckorna har vi besökt magistraten två gånger. Egentligen var det inte alls så komplicerat, vi hade förväntat oss en mycket svårare process. Men varje gång är det lite pirrigt, och man går ut med en lättnadens suck då allt fixat sig.
Det hela går till ungefär så, man kommer in, får frågan vad man vill och räcker fram sina från Finland beställda viktiga papper, som översatts till tjeckiska och stämplas enligt alla konstens regler. Pappren granskas kritiskt, det bläddras fram och tillbaka, hm, hm... Sedan ombeds man vänta utanför, blir inkallad igen, får några kritiska frågor, flera hmm... jaha, i Finland är det då såhär? Hur skall vi tolka det här? Efter en stund av lätt nervositet (från min sida alltså) säger de, ok, vi får väl ta det såhär, kom med igen, papper stämplas och skrivs under. Kom tillbaka om en vecka och hämta allt.
Så tillbaka en vecka senare. Här har vi pappren, hm, hm... blädder blädder... ja, vi saknar då en uppgift här... - liten paus (hjärtat i halsgropen - måste vi fixa alla papper på nytt???) - men om ni skriver det här på detta papper så är det ok. Huh! Räddad igen!
Allt fixade sig denna gång igen. Men det är alltid samma sak, mycket kritisk granskning, den där lilla pausen, då man är fem före att tro att de kommer att säga "det här går tyvärr inte, gör om...", hm:andet... Det verkar höra därtill, och det bästa tycks vara att själv vara utmärkt förberedd och visa att man vet att man har rätt papper, vet sina rättigheter och svara klart och tydligt på frågorna utan att tveka. Då får man ibland till och med ett litet leende med sig på slutet. :-)

Check Czech

Igår tog jag mod till mig och vågade för första gången ta tag i ett ärende riktigt ensam, på tjeckiska alltså. Det att jag pratar i butik eller restaurang räknar jag inte som "modigt" efter att ha läst tjeckiska i 5,5 år och bott i Prag i över ett år.
Men igår gällde det alltså att fixa ett sånt där riktigt ärende. Jag sade åt Petr att han inte behövde gå tidigare från jobbet och hänga med, jag skulle ordna det här själv.
Det hela handlade om att jag gett några dokument till översättning från finska till tjeckiska, och de skulle nu hämtas från översättaren. Teoretiskt sätt kunde jag ju förstås utgå ifrån att den här mannen skulle tala finska, han var ju ändå översättare från finska till tjeckiska, och säkert också engelska, men jag hade nu bestämmt mig för att det här skulle skötas på tjeckiska, punkt slut.
Började med ett telefonsamtal, jag skulle ringa innan jag kom. Det gick helt ok, svamlade något om att jag är på jobbet men dyker upp inom en halv timme. Så åkte jag iväg och hittade fram, men hittade en låst trappdörr utan namn på summern... Jaha, då var det bara att ta fram telefonen igen, ringa och förklara att jag nu befann mig ute på gatan och gärna ville komma in. Bra gick det också, en nyckel slängdes ut genom fönstret ner på gatan och in kom jag.
Sen träffade jag världens lustigaste lilla gubbe, som började med att hälsa mig på svenska, och så pratade han och berättade vidare, men nu på tjeckiska, om hela sin bakgrund som översättare. Han översätter tydligen från finska, ryska, spanska, italienska, portugisiska, slovakiska och thai, dessutom åtminstone också till finska och kanske var det något annat språk också. Han beklagade sig väldigt över att han inte kunde så bra svenska och inte hade officiell översättarstämpel för svenska. Jag hängde med i det mesta, lyckades svara på frågor och ställa några frågor och det gick hur bra som helst.
Huh, jag klarade det, jag fick mina översätta dokument och lyckades också få fram att jag behöver lite översättningar åt andra hållet senare, och han välkomnade mig tillbaka. Jag klarade av att fixa det här helt själv på tjeckiska. Lite stolt var jag nog över mig själv... :-)

Omkring oss

Tänkte lägga upp några bilder på hur det ser ut i omgivningen där vi bor.
Den här vintern har ju varit rätt varierande vädermässigt, därför har jag några vackra "vårbilder" från januari, och så ett par snöbilder från februari (klicka på bilderna så visas de i större format):

Här bor vi då ute på landet... långt borta kan man skymta Prag.

I närheten finns ett flygfält. Det är ett f.d. militärflygfält som i dag
används bl.a. av staten. Det finns också ett museum på området.

I den vänstra av de två huslängorna som syns på bilden bor vi.
Det ser ut som om vi skulle bo bredvid en fabrik, men den ligger
som tur ganska långt borta.

Så här såg det ut de några dagar i år då vi hade lite snö.

På väg till jobbet, rask morgonpromenad (ca 10 min.) till metron.
I vårt område är det mest egnahemshus med några relativt
nybyggda höghus i mitten, där vi alltså bor.

Prag på vintern

Vi har haft väldigt omväxlande väder i Prag den här vintern. Fram till jul och nyår kunde man nog knappast kalla det vinter. Ingen snö och väldigt milt väder. Men också på det nya årets sida har det varit allt annat än normal vinter. Januari var solig och mild, det kunde vara över +10 grader i solen. Vi fick ju åka iväg norrut mot bergen för att uppleva lite snö och is i alla fall.
Så i slutet av januari slog det om. Det blev plötsligt -10 grader, ibland ner mot -15. I över två veckor höll kylan i sig. Riktigt råkallt var det, speciellt i centrum där floden bidrar till att luften är så fuktig. Efter det blev det lite mildare, runt -5 och till och med Prag fick lite snö, som låg kvar ca en vecka innan det började regna och det tunna vita lagret smalt bort.
Nu rör sig temperaturerna igen över nollan, kring +5 var det igår och solen tittar fram. Det kändes väldigt vårligt i luften redan så vi får se om det fortsätter såhär eller om vintern slår tillbaka ännu en gång innan det blir vår och varmt på riktigt.

Östra Prag anropar

Hallå! Hörs vi i cyberrymden igen?
Det är länge sedan jag haft tid att skriva något och då jag skulle ta tag i detta senaste fredag visade sig att vi var utan internet, utan telefon och tv dessutom eftersom allt går över samma kabel-operatör.
Operatören hade haft kortslutning i någon central i vårt område, fick vi veta. Detta skulle lösas rätt snabbt, trodde de. Så vi har väntat, och väntat. Veckoslutet gick utan någon information, på måndag kväll trodde de att de skulle fixa felet senast på tisdag. På tisdag kväll kunde de berätta att de blivit tvugna att byta ut en hel kilometer av kabel. Men idag, onsdag, då vi kom hem fungerade äntligen allting igen.

Nå, nog klarar man sig ju utan internet, tv och telefon. Vi har ju dessutom haft tillgång till internet på jobbet och kännykkä har man ju alltid. Många deckare har det i alla fall blivit av att läsa den senaste veckan.

Värre var att vi på lördag morgon vaknade upp till ett hushåll utan vatten. I de senaste veckornas kyla (ner till -15 grader) hade ett vattenrör i området spruckit. Folk hamstrade kanistrar och flaskor med vatten i de små kiosk-butikerna runt omkring. Mot eftermiddagen fick vi nog av att inte kunna gå på tuppen, diska, etc. så vi åkte in till stan, åt lunch på restaurang, gick på bio och tog sedan ännu ett glas på en bar på kvällen. På söndag rann äntligen vattnet igen. Men endast kallt vatten fram till sen eftermiddag då också det varma vattnet kom igång igen, lagom till middagsdisken.

Så vi har levt lite primitivt de senaste dagarna. Men nog klarar man sig så också. Nu har allt återgått till normalförhållanden.